Stephen king att skriva

Att skriva är både en självbiografi och handbok i skrivandets hantverk. Boken består av tre delar. Den första är självbiografisk, men långt ifrån heltäckande. En del av dem (men inte alla) har direkt med skrivande att göra. King berättar ett antal episoder ur sitt liv som han tror har format honom som författare.

Och till dem som skiter i King , men som vill lära sig skriva.

Jag gillar Bosses böcker RivieraRuffel och En alltför slutgiltig lösning för att de är spännande underhållning rakt upp och ner utan onödiga krusiduller. Det är lustfyllt, han har roligt när han skriver. En typisk mening: ”Jag älskar förstås alla skrivandets olika faser men den här är särskilt trevlig.

Den här boken är inget undantag. Jag skriver mycket men inga böcker likt Kings , ändå uppskattar jag och har stor nytta av att lära mig mer om att skriva. Man skriver på ett annat sätt i tex en artikel jämfört med att skriva en roman men vissa saker är ändå gemensamt.

En bonus i boken är att King också pratar en del om just artikelskrivande. Många av hans berättelser utspelar sig i Maine.

Han var som liten intresserad av att skriva vampyrhistorier. King var ett överviktigt och klumpigt barn som kände sig bortstött av sina jämnåriga. Stephen King föddes i staden Portland i delstaten Maine i New England. Du lär dig hur du bygger upp en dramatisk kurva, hur du ska göra, hur du inte ska göra, vad som fungerar, vad som inte fungerar.

Ju mer du skriver , desto bättre blir det. För att bli en duktig författare krävs träning. Det handlar inte om att bli berömd eller tjäna pengar. Precis som du måste träna på allt annat för att bli kunnig. Han berättar vidare att bokens huvudperson, Carrie White, är baserad på två verkliga personer – två av hans tidigare klasskamrater.

När King arbetade som lärare och skrev boken, utsattes dessutom en av hans elever för mobbning. Nu finns den i en suverän nyöversättning av King -entusiasten Ola Larsmo. I övriga delar får läsaren både inspiration till att skriva och konkreta råd i lagoma doser. Frank Darabount motta rättigheterna till novellen Kvinnan i rummet för den. Det är som att författaren låter läsaren tänka lite själv med de exempel han ger.

Vissa kanske tycker att boken är lite för lång och innehåller lite för mycket ”beskrivning” Men i överlag så var den en fullträff! Såvitt jag vet finns det ingen genväg runt dessa två grundförutsättningar. Själv läser jag långsamt, men jag brukar ta mig igenom sjuttio eller åttio böcker per år, mest skönlitteratur.

Kings krav för att sälja filmrättigheterna var att den skulle spelas in i Bangor, och därmed gynna lokalbefolkningen. Sällan har väl en bok om skrivandets hantverk varit så glasklar, så användbar och så avslöjande. Det är inte bara platser från böckerna vi besöker.

Alla har vi våra egna rädslor, kanske fobier. Det du är rädd för är troligen också andra rädd för. Skräck är som komik, det handlar om igenkänning och empati.