Varför blir jag aldrig kär

Jag är år och det känns som om jag aldrig varit kär. Det är alltid något som håller mig tillbaka. Jag vill så gärna ha ett förhållande, men jag känner mig aldrig lycklig.

Ofta börjar jag må fysiskt dåligt efter några veckor. Finns det personer som aldrig blir förälskade? Jag är över år men har aldrig varit så där riktigt kär.

Läs hela frågan och Malenas svar. Eller varför blir man inte kär ? Med facit i hand har man ju gjort några mindre lyckade val av partner i livet – och när man väl träffade någon som man BORDE bli kär i hände. Måste kärlek vara så svårt?

LÄS OCKSÅ: Singel i sommar? Och sen blir jag inte kär , varför ? Blir ju arg på mig själv, jag VILL vara kär i honom. Han är redan kär i mig säger han och det känns så fel när jag inte känner samma sak.

Har ioförsig bara varit kär gånger i mitt liv tidigare så det är något jag har svårt för att bli (men då blev jag det direkt). Jag är en tjej på år, singel sedan länge, och har börjat fundera kring varför jag aldrig blir kär. Ur min synpunkt kan jag inte se hur någon skulle vara intresserad av mig.

Jag har aldrig haft ett förhållande. Väldigt många är förvirrade idag, letar efter något de tror är bättre hela tiden. Detta kan tyckas som ett överdrivet snabbt sätt att bli kär på, men det har att göra med aspekter som gör att vi kan relatera till en annan person: intimiteten.

Och genom denna intimitet kan vi bli kära. Min plan är att du en dag – jag vet inte hur eller varför – ska behöva mig. Att vara kär är en superhärlig känsla, men varför blir någon kär i just dig? Det finns det faktiskt flera vetenskapliga anledningar till.

Tidningen Independent har tagit fram nio anledningar till varför människor blir kära. Det har blivit ovanligare med livslånga förhållanden, folk blir ihop och separerar hit och dit. Varför slutade jag vara kär ? Att jag inte var värd kärlek ( jag är några år äldre än du) Förälskad har jag varit många gånger, men kärlek det har varit farliga grejor. Jag trodde aldrig att jag ens skulle behöva skriva detta.

Eftersom jag har så vansinnigt svårt för att fästa mig vi och känna gemenskap me andra människor så har jag även vansinnigt svårt att bli förälskad. Mina erfarenheter av kärlek och kärleksproblem är därför minst sagt begränsade, trots att jag är vuxen. Jag vet inte vad jag ska göra av mig själv riktigt, känns som jag behöver vara själv, känns som om jag inte kan bli kär i denna tjej så vem fan annars skulle det någonsin gå med igen, hon har faktiskt allt o dessutom megakär i mig.

Jag ska beställa en öl när jag hör en tjej bredvid mig berätta för sina polare om en kille hon har känslor för, men som hon tydligen har bestämt sig för att inte bli kär i. Hennes kompisar nickar instämmande. Alla verkar förstå henne. Jag däremot ser nog ut som om jag precis hört någon säga att Slussenbygget redan är färdigt. Jag tycker väldigt mycket om honom, men tyvärr har jag svårt att känna mig attraherad. Nu kommer jag låta som en typisk tonårstjej säkert, men whatever.

Hoppas någon orkar läsa. Visst jag har haft crushar och jag har tyckt om vissa. Men saken är att jag vill bli kär.